Det kanske inte låter så snällt men det känns så. Jag vet att han gjorde det innan vi blev tillsammans för att han kände sig ensam. Och med alkoholen så dövade det känslan för stunden. Han har svårt att prata om hur han mår.

Det som oroar mig är att han har en dotter som jag kommit väldigt nära. Och jag ser att hon är orolig för honom. Hon har knappt varit och hälsat på honom sen jag blev tillsagd att dra.

Jag är glad att jag mår så pass bra som jag ändå gör. Jag har accepterat situationen som den är. Även dom på jobbet har sagt att jag ser gladar och mindre stressad. Jag känner mig mycket lugnare än jag gjort på många år.

Mål för 2018:
Vara singel och ha det roligt.
Minst en ny upplevelse under året.
Och vara mer spontan.
Göra saker som jag tycker är kul....

Oj det blev visst några nyårslöften redan. Dax att börja planer för nya äventyr.

Spelar ingen roll om jag är förhållande eller inte. Jag blir lika nedstämd ändå. Men i år har det känts lite mer än på några år.

Just i år känner jag mig övergiven av alla. Vänner som jag trodde skulle ställa upp för mig har bara försvunnit.

De vet att jag sitter hemma själv. Särskilt nu när jag har brutit armen. Men ändå går de ut på krogen. Och sedan säger det till mig. Här sitter jag och glor på tv och inte pratar med nån. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag känner mig så ensam. Orkar inte gråta mer men det bara kommer över mig.

Jag saknar mina vänner i Tranås nått så fruktansvärt mycket. Jag vet inte om jag vill vara kvar på ön längre. Jag har insett att jag har fler vänner på fastlandet än vad jag har kvar här.

Jag vet inte........

Det är ändå skönt att vara singel men är inte längre med i något sammanhang. Och det är väl det jag saknar. Från att var 10-15 st runt jul och födelsedagar till att vara själv är skitjobbigt.

Då fick jag massor gjort och nu ingeting gjort.

Vi får hoppas det blir bättre när jag fått bort gips och stift från armen så jag kan börja köra bil igen. Vi får hoppas på det iaf.

Jag fick mig en tankeställare när jag var på fest idag.

Det var någon som sa:
- Jag är född på 80-talet.
Och då sa jag:
- Och jag på 70-talet.
Då fick jag till svar:
- Det är min pappa med.

Jag vet inte vad jag ska säga som svar. Så jag blev tyst och lyssnade in.

Samtalen fortsatte och jag satt och lyssnade.

Och nu undrar jag lät vi så när vi va i 20-25 års ålder? Men det var nog på sätt och vis så men ordvalet var nog annorlunda.

Men gud så gammal jsg kände mig. Och jag blir 40 år "ung" nästa år.

Ja nu har det gått en tid sen jag blev dumpad. Men livet går vidare i rasande fart.

Det som hänt är att jag insett att jag förtjänar bättre. Och att jag mår bättre än på länge.

Men så händer livet ... Lyckades att bryta båda benen i höger underarm. Nära handleden. Så nu har man gått i tre veckor med gips. Var av en vecka med två stift för att hålla ihop det. Så nu är det bara 2 veckor till med kli och ont.

Det som är tråkigast är att jag har ett jobb som jag trivs riktigt bra med. Men är tyvärr sjukskriven från nu då. Efter som jag klanat mig. Jag säger bara kolla var ni går och kolla inte på telefonen. Ett tips bara. ?

Varför jag skriver nu är på grund av att jag inte har nått för mig på dagarna så väder jag på dygnet. Men nu ska jag göra ett försök att sova. Så sov så gott alla där ute.

Så här kan det se ut när man har fått benbrott i underarmen.

Det stämmer riktigt bra.

Ja. Var ska jag börja?
Var och hämtade de sista grejerna hos exet.
För snart två veckor sen sa han till att nu får det vara nog. Du kan ta dina grejer och flytta hem till dig. Vi har varit särbos sen 2013 och det har funkat bra tills nu.

Jag tror så här att jag har haft allt för många bra grejer som har gått min väg. Jag tror ju på det att har det hänt flera bra grejer kommer det alltid en eller flera tråkig grejer.

Jag sa inte direkt till honom vad jag hade för planer. Han har visat svartsjuke tendenser innan också. Han sa till mig att jag undanhållit saker för när jag precis hade planerat det kvällen innan och sa det till honom på dagen efter. Och då hade jag undanhållt det för honom.

Jag har äntligen fått ett jobb som gör att jag får pengar över och då ville jag unna mig och åka på en kryssning med en kompis. Men vi hade inte bestämt när och om vi skulle åka. Allt berode på hur jag mådde. För jag hade åkt i väg på Dop för ett kusinbarn. Och det var en helgen efter jag kom i från dopet. På måndagens var jag trött men sen på onsdagen kände jag mig oki igen och då bestämde vi att vi skulle åka. Så när jag träffade honom dagen efter sa jag till honom. Jag pratade med henne jag skulle på kryssning med och då sa jag till honom: - Just det vi ska på kryssning på lördag. Efter som jag trodde att han skulle själv i väg på söndagen morgon, så gjorde det inte så mycket att jag åkte. Men han skulle inte åka förens på söndag lunch. Och så tyckte han att jag slösade massa pengar och undrade om jag verkligen kommer att orka det och att jag kommer bli sjuk om jag åkte.

Jag har inte känt mig så stark som jag kände mig då. Så visst skulle det kosta lite men jag hade betalt alla räkningar. Och kände då att jag ville unna mig lite skoj. För det kan man inte göra när man lever på soc. Som jag gjort till och från.

Men nu när jag var där och hämtade det sista så var han så jävla kall. Jag bröt ihop efter jag åkt därifrån. Var tvungen att stanna för att jag såg inget för tårarna rann och det var svårt att andas. Jag var så förvånad att han kunde vara så kall.

Nä nu får jag försöka bygga upp mig själv igen och ta nya tag. Ska försöka ta en dag i taget. Så blir det nog bra.

Har iallafall bokat en kryssning den 23/9. Så då får man se vad som händer. Innan dess ska jag klippa mig. Hoppas det kan vara en nystart för mig. Ska bara tänka på mig själv en bra tid framöver.

Kände att jag behövde få ur mig det här för att komma vidare.

Så nu kör vi...

Är hemma efter min årliga spirometri. Mätning av lungkapacitet. Det visade lite försämring i mängd utandning luft men styrkan på utandning var bättre. Sköterskan tyckte ändå att det var en bra mätning. Så vi får se vad läkaren säger när han ringer.
Jag känner mig ändå positiv. Överlag mår jag mycket bättre än vad jag gjorde för ett år sen.

Ja då fick man inget fortsatt jobb på praktikplatsen. Och gissa vad som hände mig då. Jo jag blev sjuk. Har klarat mig från det under tiden jag jobbat. Men så fort jag inte har något att göra blir jag sjuk.
Blir trött på att ha det så här. Får försöka hitta på något. Men vad?
Får försöka ta nya tag nästa vecka och se vad som händer.