Hej!
Ja, nu var det ett tag sen jag skrev igen.
Livet känns som det rullar på i 180 hela tiden och när man stannar upp. Och undra var man är i livet.
Var på en tillställning tillsammans med killen och en jobbarkompis till han. Det ska tilläggas att kompisen är en tjej.
Vi kommer dit och tog plats. Jag satte mig för att vila. Jag har inte så mycket ork längre så jag kan stå i flera timmar. Han visade runt henne på stället. Det var första gången hon var där. Så visst det var okej. Men han brydde sig inte så mycket om mig.
Det var ca 2500 personer där. Men så ensam som jag kände mig då har jag aldrig känt mig. Jag frågade mig själv om det verkligen är värt att må så i ett förhållande?
Jag vet att jag förtjänar bättre än att må så.