Jag mår så psykiskt illa så det känns att jag kan spy vil?en sekund som helst.
Jag var tillsammans med en i över 7 år och under den tiden fick jag aldrig några blommor av honom. Varken på födelsedagar eller namnsdagar.
Men nu har han träffat en ny och hon har fått blommor på namsdagen.
Känner som att varför var vi tillsammans så länge. Var det för att han tyckte det var bekvämt att ha någon som lagade mat och städade åt han.
Vad har jag gjort för att bli behandlad så. Jag får inte tänka så. Men ändå kommer tankarna till baka till det. Det är inte jag som är skitstövlen.
Nu måste jag bara försöka att släppa det här. Behandla dom som luft. Bara det kommer bli jobbigt när jag ser henne varje dag sen när säsongen är slut på Tofta.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Känns som jag dött inombords igen.